Search


Conjugation of the verb mener

singularplural
Infinitive
mener
indicatif présent
1mènemenons
2mènesmenez
3mènemènent
indicatif imparfait
1menaismenions
2menaismeniez
3menaitmenaient
indicatif passé simple
1menaimenâmes
2menasmenâtes
3menamenèrent
indicatif futur
1mèneraimènerons
2mènerasmènerez
3mèneramèneront
conditionnel présent
1mèneraismènerions
2mèneraismèneriez
3mèneraitmèneraient
subjonctif présent
1mènemenions
2mènesmeniez
3mènemènent
subjonctif imparfait
1menassemenassions
2menassesmenassiez
3menâtmenassent
impératif
1---menons
2mènemenez
participe présent
masculinemenantmenants
feminininemenantemenantes
participe passé
masculinemenémenés
feminininemenéemenées

Translation in English: lead